Men Nikodemus, den farisée, som hade kommit till Jesus om natten, och av honom blivit överbevisad om den nya födelsen, steg frimodigt fram och sade: ”’Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?’” (Vers 51) De församlade var tysta en stund. Nikodemus var en rik man och hade stor inflytelse. Han var lärd och innehade en hög ställning bland de överste. Han talade sanning, och denna gjorde ett djupt intryck på fariséerna. De kunde ej döma en människa, utan att förhöra henne. Men detta var ej den enda grunden till, att dessa stolta föreståndare blev förvirrade, då de såg på honom, som så frimodigt försvarade rättvisan. De blev förvånade och förtretade över, att en av deras egna hade fått ett sådant djupt intryck av Jesus, att han offentligen försvarade honom i rådet. Men så snart de repade sig från sin förvåning, tilltalade de honom med bittert hån: ”’Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen.’” (Johannesevangeliet 7:52) De var dock ej i stånd till att genomdriva sina planer till att döma Jesus, utan att förhöra honom. För närvarande var de besegrade och nedslagna, och: ”Sedan gick var och en hem till sitt”.