Johannes kände sig inte stark nog till att stå emot pressen från den frestelse han skulle möta i samhället. Han fruktade, att hans karaktär skulle bli formad efter judarnas förhärskande sedvänjor, och han valde ödemarken som sin skola. Där skulle hans sinne formas och tuktas genom Guds stora bok naturen. I ödemarken kunde Johannes snabbare förneka sig själv och bringa sin aptit under kontroll, samt klä sig i överensstämmelse med naturlig enkelhet. Och det var inget i ödemarken, som skulle avleda hans tankar från begrundande och bön. Satan nådde fram till Johannes, även efter det att denne hade stängt till alla ingångsportar han kunnat, för att hålla honom ute. Dock var hans levnadsvanor så rena och naturliga, att han blev varse fienden, och ägde andlig styrka och karaktärsfasthet till att stå emot honom.