Profeten Johannes inpräntade hos folk, att det var nödvändigt att deras bekännelse följdes av goda gärningar. Deras ord och handlingar skulle utgöra deras frukt, och bestämma trädets karaktär. I fall deras gärningar var onda, skulle Guds sanning vara ett vittne emot dem. Gud tänkte inte på minsta vis ursäkta synd hos ett folk, som hade blivit upplysta, ehuru Han under deras tid i trofasthet och renhet älskade dem, och gav dem bestämda löften. Dessa löften och välsignelser var alltid betingade av lydnad från deras sida.