(57) Folk tänkte, att Johannes måste vara den utlovade Messias. Hans liv var så osjälviskt, kännetecknat av ödmjukhet och försakelse. Hans lära, förmaningar och tillrättavisningar var ivriga, uppriktiga och modiga. I sitt uppdrag vände han sig inte till höger eller vänster, för att inhösta omgivningens bifall. Han eftersträvade inte världslig ära eller världslig värdighet, utan var ödmjuk i hjärta och liv, och tog inte till sig den ära, som inte tillhörde honom. Han försäkrade sina efterföljare, att han icke var Kristus. |