Sakarias blev lika mäkta förvånad över ängelns ord, som av hans åsyn. Han hade en så beskedlig uppfattning om sig själv, att han menade att det inte var möjligt att bli så ärad av Herren. Han sporde: Hur skall jag kunna vara säker på det? Jag är själv gammal och min hustru är till åren. För ett ögonblick glömde Sakaris bort Guds obegränsade kraft, och att intet är omöjligt för Honom. Han drog sig ej till minnes Abrahams och Saras belägenhet, och uppfyllelsen av Guds löfte till dem.