Den visshet, som Jesus vid detta tillfälle ådagalade, då han försvarade sig emot sina fienders onda planer, och det vittnesbörd, han gav dem om, att han kände deras livs dolda hemligheter, så väl som den överbevisning, vilken ingav oro i samvetet hos dem, som sökte att bringa honom om livet, var tillräckliga bevis på hans gudom. Jesus framställde också en annan viktig sanning vid detta tillfälle, nämligen att de, som alltid är färdiga att anklaga andra människor, som lätt upptäcker synd hos dem och är nitiska till att föra fram dem inför domen, ofta är mera skyldiga än de, som de anklagar. Många, som bevittnade denna händelse, blev därigenom påverkade till att jämföra Jesu barmhärtighet och villighet till att förlåta med fariséernas oförsonliga sinnelag, som var alldeles främmande för barmhärtighet, och de vände sig till den medlidsamme Frälsaren såsom till en person, vilken ville leda ångerfulla syndare till frid och frälsning.