”Jesus talad åter till dem och sade: ’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” (Johannesevangeliet 8:12) Jesus hade framställt sig själv inför fallna människor såsom en källa av levande vatten, varav alla törstande kunde komma och dricka. De klara ljusen i templet lyste upp hela Jerusalem; och han använde nu dessa ljus för att belysa sitt förhållande till världen. Med klar och tydlig röst vittnade han: ”’Jag är världens ljus.” Liksom de strålande lamporna i templet lyste upp hela staden, likaså upplyser Kristus, som är källan till det andliga ljuset, den mörka värld, som är försänkt i det onda. Hans uppförande gjorde ett så djupt intryck på dem, och hans ord överbevisade dem så kraftigt om sanningen, att det fanns många, som vid detta tillfälle blev överbevisade om, att han i sanning var Guds Son. Men fariséerna, som alltid var färdiga till att säga emot honom, anklagade honom för egenkärlek och sade. ”’Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt.’” Jesus svarade på deras invändning, i det att han på nytt bekräftade sin gudomliga sändning: