De skriftlärde och fariséerna hade kommit överens med varandra om, att framlägga denna sak för Jesus; ty de tänkte, att vad han än skulle säga med avseende därpå, kunde de nog finna någon orsak att anklaga honom därför. Om han frikände kvinnan, tänkte de anklaga honom för, att han föraktade Mose lag, samt fördöma honom därför; och om han förklarade, att hon var skyldig att dö, ämnade de anklaga honom hos romarna såsom en, vilken väckte uppror och tillägnade sig en myndighet, som allena tillhörde dem. Men Jesus visste full väl, med vilken avsikt de framlade denna sak för honom. Han läste deras hjärtans hemliga tankar och kände karaktären och levnadshistorien åt varenda människa, som kom till honom. Han låtsades inte bekymra sig om fariséernas spörsmål; medan de talade och trängde sig omkring honom, böjde han sig ned och skrev med sitt finger i sanden.