Då reste Jesus sig upp och sade till dem: ”’Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.’ Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.” (Johannesevangeliet 8:7, 8) Anklagarna såg, att Jesus ej allenast kände deras hemliga synder, som de hade begått, utan även visste, med vilken avsikt de framlade denna sak för honom, samt att han i sin förunderliga visdom hade omstörtat deras hemliga planer. De befarade nu, att Jesus skulle uppenbara deras synder för alla, som var närvarande, och: ”När de hörde detta och kände sig överbevisade av samvetet, gick de ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där.” (Johannesevangeliet 8:9, Reformations-Bibeln)