Guds fullkomliga rättfärdighet framstår härligt i Jesu karaktär vid denna handling, därigenom att han förlät den fallna kvinnan och uppmuntrade henne att leva ett bättre liv. Själv obekant med syndens besmittelse, beklagar han den svaga och vilsefarande kvinnan och räcker ut sina armar för att hjälpa henne. Medan de egenrättfärdiga och skenheliga fariséerna fördömer den darrande kvinnan, som väntar på döden och den stojande skaran står färdig till att stena henne, säger Jesus, syndares vän, till henne: ”Gå, och synda inte mer!’”