Då prästerna och fariséerna rådslogo tillsammans, sade några av dem: ”Om vi låta honom så fortfara, så skola alla tro på honom, och romarna skola komma och taga både vårt land och vårt folk.” (Joh. 11: 48) Då svarade Kaifas stolt: ”Ni förstån intet, ej heller besinnen Ni, att det är bättre för oss, att en man dör för folket, än det hela folket förgås.” (Vers 50) Översteprästens stämma avgjorde saken: låt Jesus dö, även om han är oskyldig, han är likväl en besvärlig människa, som drager folket efter sig och förminskar rådsherrarnas auktoritet. Han var bara en enda; det var bättre, att han skulle dö, även som han var oskyldig, än att rådsherrarnas makt skulle inskränkas. Då Karifas förklarade, att det var bättre, att en människa skulle då för folket, utvisade han, att han hade någon kunskap om profetiorna, änskönt det var mycket inskränkt. Men då Johannes beskriver, vad som här för går, omtalar han profetiorna och visar, hur bred och djup dessa ords betydelse var: ”Och inte allenast för folket, utan även för att till ett församla Guds förskingrade barn.” (Vers 52) Hur blindt den stolte Kaifas erkände Kristi mission som Förlossare!