Judas’ öde visar följderna av girighet och en ohelig vrede. Han blev förtretad över den gåva, som bringades till Jesus, och änskönt han själv ej blev tillrättavisad, så blev han dock uppeldad av sin egen hämndlystnad och girighet till att sälja sin Herre för några silverpenningar. Maria visste, hur högt hon älskade sin Frälsare, och hon ansåg inte den kostliga smörjelsen för dyrbar för honom. Men Judas värderade Jesus till det pris, för vilket han sålde honom; hans låga själ sålde Gus Sons liv för en usel penningesumma. Samma kalla och själviska sinnelag visar sig i våra dagar hos många, som bekänna Jesu namn. Deras gåvor till Guds saks befrämjade skänkas med ovillighet och återdragsamhet under synbarligen rimliga ursäkter. De föregiva, att deras människokärlek är så stor, att de måste inte begränsas av församlingar och trosbekännelser; och de påstå i likhet med Jesus, att det är bättre att giva till de fattige. Men en sann kristen visar sin tro därigenom, att han bidrager till befrämjandet av sanningens sak. Hans tro igenkänes av hans gärningar; ty ”tro utan gärningar är död.”