Maria däremot var djupt rörd och ångrade ödmjukt sina synder. I sin tacksamhet till Jesus för hans stora nåd och barmhärtighet mot henne, var hon villig att uppoffra allt för honom, och i sin själ hyste hon ej för ett ögonblick något tvivel om hans gudomliga makt. Jesus avsikt med denne liknelse var ej att framställa förhållandet emellan det tacksamhet, som borde kännas av dessa två personer; ty de var båda ur stånd att betala sin skuld. Men han framställde den från Simons egen ståndpunkt; ty han ansåg sig själv vara mer rättfärdig än kvinnan, och Jesus visade honom, att ehur hans synder, som blivit honom tillgivna, var stor, så hade han dock inte bevisat sin välgörare den kärlek och vördnad, som utdriva all otro. Hans tacksamhetserkänsla mot sin Frälsare var ringa, under det Maria satte stor värde på den nåd, som vederfarits henne, och hennes hjärta blev uppfylld med kärlek och tacksamhet.