Simons ögon blev öppnade för hans uraktlåtenhet och otro. Han blev rörd över Jesus vänlighet, i det han ej öppet tillrättavisade honom inför alla gästerna. Han märkte, att Jesus önskade inte framställa hans synder och hans drift på tacksamhet inför andra, utan endast inför honom, att han måtte se saken i dess rätta ljus, och att hans hjärta mått förödmjukas genom kärlek och medlidsamhet. En skarp tillrättavisning skulle hava tillslutit Simons hjärta för ånger; men tålmodig förmanig överbeviste honom om hans villfarelse och omvände hans hjärta. Han insåg, hur mycket var skyldig sin Herre och blev en ödmjuk, självuppoffrande människa.