Så lång kunna missunsamhet och bitttra fördomar leda sina slavar. Genom att förkasta Kristus bringade fariséerna sig själva i ett tillstånd, där de omgåvos av mörker och vidskepelse, och deras had och otro tilltogo beständigt, till dess de stodo färdiga att besläcka sina händer med blod för att utföra sina oheliga avsikter och även önskade undanskaffa honom, som genom Guds kraft blivit uppväckt från graven. De stälde sig själva på en ståndpunkt, där ingen makt, varken mänsklig eller gudomlig, kunde hjälpa dem. De begick synd mot den Helige Ande, och Gud kunde inte göra mer för dem. De var fast beslutna på att gripa Kristus; ty han var en stötesten och en förargelseklippa för dem. De ville ej hava Jesus att regera över sig.