Kristus kände Satan från begynnelsen, och det erfordrades mycken självbehärskning hos honom för att lyssna till denne bedragares förnärmande förslag och att låta bli att straffa hans fräcka påståenden. Men världens Frälsare lät sig varken bedras till att ge honom bevis på sin gudomliga makt, ej heller att inlåta sig i strid med honom, som hade blivit nedstörtad ur himmelen, emedan han hade varit ledare i ett uppror emot världsalltets överste regent, och vilkens förbrytelse huvudsakligen bestod i, att han hade nekat erkänna Guds Son vara högre än han själv. Väpnad med tro på sin himmelske Fader och styrkt i hjärtat vid erinringen om de dyrbara ord, som uttalades från himmelen vid hans dop, stod Jesus orygglig i den ensliga öknen inför den mäktige själafienden.