Från den stund Kristus föddes i Betlehem, lämnade Satan honom ej ur sikte ett enda ögonblick. Han sökte på många olika sätt att förgöra honom, men alla hans försök misslyckades, emedan Guds Son beskyddades av sin Faders starka arm. Satan kände fullt väl till Kristi ställning i himmelen; han uppfylldes därför med mörker, då ljusets mäktige Furste lämnade himmelens härlighet och blev en ringa människa på jorden. Satan fruktade nu för, att han icke skulle bli i stånd till att verkställa sin älsklingstanke att ensam härska över hela jorden, och han fruktade inte bara för detta; utan han var också rädd för, att den makt, han redan ägde, skulle tas ifrån honom. Då han gick ut i öknen för att fresta Kristus, använde han därför all sin kraft och konst mot Guds Son för att förleda honom till att visa olydnad emot Gud.