Då man erfor, att Jesus verkligen hade gått, riktades de församlades uppmärksamhet mot hans lärjungar, som ännu var kvar. Dessa hade nu för första gången tillfälle till att bekänna, att de trodde på Jesus av Nasaret som världens Frälsare. Johannes omtalade, vad han hört och sett av hans lära. Han berättade om de underbara ting, som inträffade, då Jesus blev döpt av Johannes i Jordanfloden, hur härlighetens ljus sken ned från himmelen över honom i en duvas skepnad, under det en röst från den molnfria himlen kungjorde, att han var den evige Faders Son. Johannes framhöll dessa sanningar med stor klarhet och noggrannhet. De närvarandes nyfikenhet väcktes, och många bekymrade själar, som längtansfullt väntade på Messias, började att tänka, om det verkligen var möjligt, att denne var den utlovade Kristus, som skulle frälsa Israel.