Jesus skildrade det verkliga tillståndet hos de människor, som han talade till, genom att beskriva Israels avfall i Elias dagar. Det gamla judiska folkets vantro och högmod föranledde Gud att förbigå de många änkor, som var i Israel, samt de många fattiga och nödlidande för att finna en tillflyktsort för sin tjänare bland ett hedniskt folk och lät en hednisk kvinna ha omsorg om honom. Men hon, som sålunda blev särkilt gynnad, hade levat i överensstämmelse med det ljus, som hon hade. Gud gick även förbi de många spetälska, som var i Israel, emedan de var vantrogna samt missbrukade de dyrbara fördelar, som Gud hade skänkt dem, varigenom de försatte sig själva i en sådan ställning, i vilken Gud ej kunde uppenbara sin makt för dem. Däremot fanns det en hednisk högboren man, som troget följde sin överbevisning om rätt och orätt samt levde i överensstämmelse med det ljus, Gud hade givit honom, men på samma gång kände, att han var i stort behov av hjälp; och hans hjärta var öppet för profetens undervisning. Därför var han i Guds ögon mera värdig till att erhålla nåd, och han blev helad från sin spetälska och även upplyst i gudomlig sanning.