Dessa Jesu ord innehåller en viktig lärdom, som bör anammas av alla, vilka bekänner hans namn, ända intill världens ände, nämligen denna lärdom, att även hedningar, som lever i överensstämmelse med det ljus, de har, och gör rätt, så de långt de är i stånd till att urskilja mellan rätt och orätt, är mera behagliga för Gud än de, som har större ljus och påstår, att de är mera gudfruktiga, men vilkas dagliga liv står i strid med deras bekännelse. Alltså stod Jesus lugn inför judarna och uppenbarade deras hemliga tankar samt förehöll dem den bittra sanningen om deras orättfärdighet. Vart ord stack dem som en kniv, under det att han påpekad för dem deras fördärvade liv och ogudaktighet samt deras vantro. De föraktade nu den tro och vördnad, som Jesu ord till en början tänt hos dem, och de nekade nu att erkänna, att denne man, som hade växt upp i fattigdom och ringhet, var mer än en vanlig människa. De ville ej erkänna någon konung, som kom till dem utan rikedom och ära i stället för som anförare för vördnadsbjudande skaror.