Deras vantro upptände onda känslor. Satan fick behärska deras sinnen, och de ropade mot Frälsaren med hjärtan fyllda med hat och vrede. Församlingen råkade i uppståndelse, och ogudaktiga män lade händer på Jesus och kastade honom ut ur synagogan och förde honom ut ur staden. De skulle ha dräpt honom, om de varit i stånd därtill. Alla tycktes ha lust att ta livet av honom. De förde honom skyndsamt till kanten på en brant klippa i avsikt att störta honom ned utför den. Rop och förbannelser fyllde luften; några kastade sten och smuts på honom. Men han försvann plötsligt från dem, utan att de kunde förstå, hur det gick till eller när det skedde. Guds änglar ledsagade Jesus mitt i den rasande pöbelhopen och beskyddade hans liv. De himmelska sändebuden stod vid hans sida i synagogan, medan han talade, och de följde med honom, då han fördes bort av de vantrogna och rasande judarna. Dessa änglar tillslöt ögonen på den förbittrade skaran och förde Jesus till ett ställe, där han var utom all fara.