Maria blev glad över denna försäkran, att det hopp, hon hade hyst i så många år och med längtan väntat att se bekräftat, verkligen var sant. Och vore det något att undras över, om i denna ömma moders djupa och heliga glädje blandade sig litet av naturlig stolthet. Under tiden hade gästerna församlat sig, och tiden skred hastigt förbi. Slutligen upptäcktes det, att vinet av en eller annan orsak tagit slut, och detta försatte dem i stor förlägenhet. Det vin, som brukades, var ren druvsaft, och det var nu för sent att skaffa mera sådant. Det var en allmän sed att bruka sådant vin vid tillfällen som detta. Jesu moder, som på grund av släktskap hade en viktig tjänst att utföra vid denna fest, gick därför till sin son och sade: ”’De har inget vin.’” Detta meddelande innehöll en hemlig begäran eller, rättare sagt, förslag att den, för vilken allting var möjligt, skulle avhjälpa denna brist. Men Jesus svarade: ”’Kvinna, vad har vid med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.’”