Jesus kände den jordmån, som han sådde sanningens säd i. Tre år försvann, utan att någon frukt visade sig. Nikodemus var aldrig fientligt sinnad emot Jesus, men han bekände honom inte offentligt. Han övervägde saken med en noggrannhet, som var speciell för honom. Han gav noga akt på Jesu liv och verksamhet. Han tänkte mycket på hans undervisning och skådade hans mäktiga gärningar. Då Jesus uppväckte Lazarus från de döda, gav han ett sådant bevis för, att han var Messias, som den judiske lärde ansåg vara oemotsägligt.