Templets föreståndare rådslog med varandra om Jesu uppförande, och vilka planer det var bäst för dem att följa. En av dem, Nikodemus, rådde dem att vara försiktiga med avseende både på deras känslor och handlingar. Han anförde, att om Jesus verkligen hade myndighet från Gud, skulle det vara farligt att förkasta hans varningar och ringakta hans gudomliga krafts uppenbarelse. Han kunde inte betrakta Jesus som en bedragare eller delta med de övriga fariséerna i att bespotta honom. Han hade själv sett och hört Jesus, och hans sinne var starkt oroat som en följd härav. Han läste med längtan de pergamentsrullar, som innehöll profetiorna angående Messias’ ankomst. Han sökte ivrigt efter klarare ljus angående detta ämne; och ju mera han rannsakade, desto starkare blev hans överbevisning om, att Jesus var den, som profeterna hade skrivit om. Om han verkligen var Kristus, var detta en händelserik tidspunkt i världens historia och i synnerhet i det judiska folkets.