Den mest ansvarsfulla tiden för judarna var, då Kristus ibland dem. Men till och lärjungarna satte inte ett rätt värde på Guds Sons närvaro, tills han borttogs från dem och uppfor till himmelen. Frälsaren var inte villig till att upphäva sin förbindelse med det judiska folket. Han hade haft undseende med deras obotfärdighet och motsträvighet i många år. Han hade i flera århundraden vakat över dem med samma oegennyttiga omsorg, som en moder har för sitt älskade barn. Han hade tillbakahållit Guds vrede från Jerusalem; men nu uppfyllde Israel sin syndabägare, i det att de förföljde Guds Son, och Guds vrede kom över dem. Med obeskrivlig smärte betraktar Jesus staden och templet, som han hade älskat. ”Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem, som är sända till dig, hur ofta har jag ej velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, och Ni hava inte velat.” (Matt. 23: 27)