Jerusalems barn hade inte använd de välsignelser, som Gud hade erbjudit dem. De hade förkastat profeternas varningar och slagit i hjel Guds helige tjänare. Men det slägte, vilkets dom Jesus förkunnade, var inte ansvarigt för sina fäders synder, utan endast för så vida de hade följt deras onda handlingar och sålunde gjort sig delaktiga i hämndlystnaden och hatet av dem, som förföljde Guds sändebud i forntiden. Det, som bragte en fördömelse över denna släkt, vilket blodet av oxar och kalvar inte kunde avtvå, var, att de försmådde Guds varningar och förkastade den nåd, som erbjöds dem. De var stolte, egenrättfärdiga och självrådiga och hade sålund avsöndrat sig mera och mera från Gud, till dess de blivit satans lydiga undersåtar. Det judiska folket hade under århundraden smidt de kedjor, som detta släkte påtogo sig.