Jesus hänvisade icke allenast till Jerusalems förstöring, utan också till världens ände: ”Då skola de begynna säga till bergen: fallen över ss, och till kullarna: skylen oss. Ty om de göra detta med de friska trädet, vad skall då ske med det torra?” (vers. 30, 31) Den oskyldige representerades genom det friska trädet. Om Gud tillät, att hans vrede över världens synder föll på Förlossaren, då han lät honom lida döden genom korsfästelse, vad kunde man då vänta, att de ogudaktige och otrogne, som hade föraktat Guds nåd, vilken försäkrades dem genom hans Sons död, skulle bliva utsatta för? Från Jerusalems förstöring leddes Jesu tankar till den stora dom, då alla de ogudaktige skola utstå straffet för sina synder, då Människosonen skall återkomma, icke åtföljd av en mördareskara, utan av mäktiga änglahärar.