Endast några dagar förut hade de åtföljt honom under högljudda hosiannarop och svingat palmkvistar, i det han red in i Jerusalem såsom en segerherre. Men många av dem, som den gången hade deltagit i jublet till hans ära, instämde nu i ropet. ”Korsfäst honom! Korsfäst honom!” Då Kristus intågade i Jerusalem, stego lärjungarnas förväntningar till det högsta; de hade hållit sig tätt intill sin Mästare och kände, att de voro högt ärade, emedan de hade samfund med honom. Nu följde de honom i hans förnedring på avstånd; de uppfylldes med en obeskrivlig sorg över sina felslagna förhoppningar. Huru noga Jesu ord uppfylldes: ”Ni denna natt skolen Ni alla taga anstöt av mig, ty det är skrivit: Jag skalls slå herden, och fören i hjorden skola varda förskingrade.” Men lärjungarna hyste ännu ett svagt hopp om, att deras Mästare skulle visa sin makt i det sista ögonblicket och rädda sig ur sina fienders händer.