Vid denna tid hade ryktet om Jesu dödsdom utbredt sig över hela Jerusalem och bragt förfäran och smärta till många tusen hjärtan. Men detta uppväckte en stor skadeglädje hos många, som hade blivit tillrättavisade av Frälsaren. Prästerna hade förbundit sig genom ett löfte, att de icke skulle skada någon av Jesu lärjungar, som han lämnades i deras händer. Alla folkklasser församlade sig att betrakta det grymma skådespelet, och Jerusalem blev nästan tomt. Nekodemus och Josef av Arimetea hade icke blivit kallade till rådet, och de hade sålunda icke bifallit till Jesu död med sina röster. De voro närvarande vid korsfästelsen, men voro oförmögna till att förmildra eller förändra den förskräckliga domen.