Detta var en sann omvändelse under märkvärdiga omständigheter, och den skedde för ett bestämd och särskild ändamål. Den vittnade för alla, som voro närvarande, att Jesus icke var en bedragare, utan att han häfdade sin rene karakter och utförde det verk, som Gud hade givit honom, ända till dess hans liv på jorden kom till ett slut. Under hela Jesu verksamhet hade han aldrig hört mera dyrbara ord än de trons ord, som kommo från den döende rövarens läppar bland skarans hån och begabberi. Men låt ingen försumma de tillfällen, han nu har , och uppskjuta sin omvändelse, förlitande sig på, att rövaren omvändes i den elfte timmen, och att han därför kan omvända sig på dödsbädden. Var gång en syndare förkastar en ljusstråle, kommer han i ett större mörker än förut, tills en eller annan färskräcklig villfarelse fyller hans själ, och han kommer i ett hopplöst tillstånd. Men likväl förekomma tillfällen, var ljuset kommer i den siste stunden, likasom det kom till den arme rövaren, och varest det då anammas med en förståndig tro. Sådana bortfärdiga själar finna nåd hos Gud.