Jesu fiender väntade nu otåligt på hans död. De inbillade sig, att denna händelse kulle för evigt undertrycka alla rykten om hans gudomliga kraft och hans undervärk. De smickrade sig med, att de icke längre behövde frukta för hans inflytande. De känslolöse soldaterna, som hade fastnaglat Jesu kropp till korset, belade hans kläder emellan sig och stridde om en kjortel, som var vävd utan söm; de beslöto till slut att kasta log om den. Den Heliga Skrift hade noggrant beskrivit denna scen flera hundra år förut, innan den skedde: ”Hundar omgiva mig, de ondes rote omringar mig; mina händer och mina fötter hava de genomborrat.” ”De sista mina kläder emellan sig och kasta lot om min kjortel.” (Ps. 22: 17, 19)