Kristi mission på jorden var nu nästan utförd. Hans tunga var torr, och han sade: ”Jag törstar.” De doppade en svamp i ättika och galla och gav honom att dricka; men då han hade smakat på den, ville han icke dricka något. Livets och härlighetens Herre höll nu på att dö såsom återlösningspriset för människosläktet. Det var en känsla av, att synden bragte Faderns vrede över honom som människans ställföreträdare, vilket gjorde den bägare, som Jesus drack, så bitter och sönderkrossade Guds Sons hjärta. Döden kan icke betraktas såsom en nådens ängel; naturen ryggar tillbaka från tanken på upplösning, som är en följd av synden.