Emedan Jesus var människans ställföreträdare och borgen, blev synden lagd på honom; han räknades för en överträdare, så att han kunde förlossa dem från lagens förbannelse. Den synd, som varje Adams son och dotter hade begått under alla tider, tryckte på hans hjärta, och Guds vrede och den förskräckliga uppenbarelsen av hans misshag på grund av synden fyllde hans själ med förfäran. Då Gud undandrog sin närvaro från Frälsaren på den stund, då han led den största nöden, genomborrades hans hjärta av en sorg, som människorna aldrig kunna fullt förstå. Var smärta, som Guds Son utstod på korset, de blodsdroppar, som nedflöto från hans huvud, händer och fötter, den stora ängslan, som nedbröt hans kroppskraft, och den utsägliga ångest, som fyllde hans själ, då Fadern dolde sitt ansikte för honom, talar till människan och säger: Det var av kärlek till dig, som Guds Son villigt samtryckte till att bära dessa förskräckliga förbrytelser, för dig utplundrade han dödsriket och öppnade paradisets och det eviga livets portar. Han, som stillade de oroliga böljorna med sitt ord och vandrade på de skumkrönta vågorna, för vilken djälvulen darrade och sjukdom flydde, han, som uppväckte de döde till liv och öppnade de blindes ögon, han uppgav sitt liv på korset såsom det sista offret för människan! Han, som bar synden, utstod överträdelsen rättvisa straff och gjordes till synd för människorna. (2. Kor. 5: 21)