Mörkret höjde sig nu från Kristi betryckta själ, och i det h an upplivades, så att han kunde förnimma lekamlig smärta, sade han: ”Jag törstar!” (Joh. 19: 28) Här hade nu hans förföljare ett sista tillfälle att visa honom sympati och lindra hans smärtor; men då mörkret försvann blevo de också mindre rädda, och de begynte åter att hysa fruktan för, att Jesus ännu kunde undkomma dem. ”Och en lopp och fyllde ensvamp med ättika och satte den på ett rör och gav honom att dricka, sägande: Håll, låtom oss se, om Elias kommer för att taga honom ned.” (Mark. 15: 36)