Då Kristus dog på Golgatas kors, blev en ny och levande väg invigd för både judar och hedningar. Frälsaren skulle nu tjänstgöra såsom Präst och medlare i himmelens helgedom. Djurens blod, som man hädanefter offrade för synd, var alldeles värdelöst, ty Guds Lam hade genomgått döden för världens synd. Det mörker, som härskade på jorden, utvisade sympati för Kristus, då han led dödsångesten på korset. Människorna fingo därigenom bevis på, att Rättfärdighetens Sol, världens Ljus, undandrog sina strålar från Jerusalem, som Herren en gång hade varit bevågen, och från världen. Herren gav härmed ett märkvärdigt vittnesbörd, som kunde styrka och stadfästa kommande släkters tro på honom.