När den kristne fullständigt fattar, vilket oändligt offer himmelens Majestät har gjort, bliver frälsningsplanen riktig stor för honom, och när han betänker vad som har föregått på Golgata, uppväcker det de djupaste och heligaste känslor i hans själ. När han betraktar Frälsarens oförlikneliga kärlek, bör detta alldeles fylla hans själ, röra och smälta hans hjärta, förädla hans sinnelag och helt och hållet omvända hans hela väsende. Aposteln säger: ”Jag höll icke före, att jag bland eder visste något annat än Jesus Kristus och honom korsfäst.” (1. Kor. 2: 2) Och vi kunna skåda bort till Golgata och utropa: ”Men för mig vare det fjärran att berömma mig, om icke av vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen korsfäst för mig och jag för världen.” (Gal. 6: 14)