Afton närmade sig, och det härskade en underlig stillhet omkring Golgata. Folkskaran skingrade sig, och många återvände till Jerusalem med ett helt annat sinne, än de hade visat om morgonen. Många av den hade infunnit sig ved korsfästelsen av nyfikenhet, och icke emedan de hatade Kristus. Likaväl trodde de på prästernas uppdiktade berättelse angående honom och betraktade honom såsom en förbrytare. Vid avrättningen hade de visat det samma sinnelag som de ledande judarna, och på grund av den naturliga upphetsningen, som härskade, hade de förenat sig med folkskaran i att bespotta och förhåna honom.