Då Jesus återfick sin sans, lades korset för andra gången på hans skuldror, och man tvingade honom att gå vidare. Han gick vacklande några få steg och bar sin tunga börda, men föll därpå såsom död till jorden. Man sade först, att han var död; men han hämtade sig slutligen igen. Prästerna och rådsherrarna kände icke någon medlidsamhet för sitt lidande offer, men de sågo att det var omöjligt för honom att bära korset något längre. De visste icke, var de skulle finna någon, som ville nedlåta sig till att bära korset till avrättningsplatsen. Judarna kunde icke göra det, emedan de därigenom skulle blivs besmittade och hindrade från att hålla den instundande påsken.