De romerske hövitsmännen stodo omkring korset, då Jesus med en märkvärdigt kraftig röst utropade: ”Det är fullkomnad!” och därpå ögonblickligen uppgav anden med detta segerrop på sina läppar. De hade aldrig förut bevittnat någons död på korset på ett sådant sätt eller sett, att någon sålunda hade dött sex timmar, sedan han hade blivit korsfäst. Korsfästelse bragte en mycket långsam död; livskrafterna blevo mer och mer uttömda, till dess det var svårt att avgöra, när livet utsläcktes. Men strax innan Jesus dog, hade han en sådan kraftig stämma och talade så klart, att de romerske hövitsmännen, som hade erfarenhet i sådana saker, blevo storligen förvånade, och den hövitsman, som hade befälet över krigsmännen, vilka stodo på vakt, utropade genast: ”För visso var denne man Guds Son.” (Mark. 15: 39.) Det var således tre män i helt olika ställningar, som öppet förklarade sin tro på Kristus den dag, han dog nämligen den, som hade befälet över den romerske vakten, den, som bar Frälsarens kors, och den, som dog på korset vid hans sida.