Pilatus var lika angelägen som de voro, att Jesus icke skulle hänga på korset ett enda ögonblick längre, än det var nödvändigt. Sedan de hade erhållit landshövdingens tillåtelse sönderslogo de benen på de två rövare, som blivit korsfästade med Jesus, får att påskynda deras död. Men Jesus var redan död, därför sönderslogo de icke hans ben. De råe krigsmännen, som hade sködat Jesu utseende och hört hans ord på vägen till Golgata, och då han dog på korset, voro rörda genom det, de hade set, och de förhindrades sålunda från att stympa honom genom att sönderslå hans ben. Sålunda uppfylldes den profetian, som förklarade, att hans ben icke skulle sönderslås och lagen om påskfesten, som fordrade, att offret skulle vara fullkomligt och helt, uppfylldes också, då Kristus Guds Lam, uppoffrade sig. ”De skola ej lämna något därav kvar till morgonen, och intet ben däruti skal de sönderslå. Enligt vad om påskalammet är stadgad, skola de göra.” (4. Mos. 9: 12)