Änskönt judarnas äldste hade utfört sin djävulska avsikt och lyckats ihjelslå Guds Son, blevo dock ej deras farhågor lugnade därigenom; ej heller upphörde deras avund mot Frälsaren. De gladde sig visserligen över att hava tillfredsställt sin hämndlystnad; men de erforo dock allt jämt en fruktan för, att hans döda kropp, som nu låg i Josefs grav, skulle uppstå till liv igen. De hade förgäves försökt att inbilla sig, att han var en bedragare. Överallt hördes förfrågningar efter Jesus av Nazaret från sådana, som ännu ej visste, att han var död; ty de hade fört sina sjuke och döende vänner med sig till påskhögtiden för att söka hjälp för dem från den store Läkaren. Prästerna visste i sitt inre, att Jesus var allsmäktig. De hade varit vittne till hans underverk vid Lasarus’ grav. De visste, att han der uppväckte den döde till liv, och de befarade, att han själv skulle uppstå från de döde.