De hade honom säga, att han hade makt att giva sitt liv och att återtaga det igen. De kommo håg, att han hade sagt: ”Bryten ned detta tempel, och inom tre dagar skall jag resa upp det.” (Joh. 2: 19) De jämförde båda dessa vittnesbörd och fylldes med fruktan. Då Judas förrådde sin Mästare till prästerna, hade han omtalat för dem, vad Jesus hade sagt sina lärjungar, då han var allena med dem under färden till staden. Han hade nämligen sagt: ”Se, vi gå upp till Jerusalem, och Människosonen skall antvardas åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och antvarda honom åt hednigarna till att begabbas och gisslas och korsfästas, och på tredje dagen skall han uppstå igen.” (Matt. 20: 18, 19) De drogo sig till minnes andra ting, som han hade sagt, och de insågo nu, att han hade tydligt förutsagt de händelser, som nu ägde rum. De önskade icke att tänka på dessa ting, men de kunde icke bortdriva dem från sina sinnen. I likhet med sin fader, djävulen, trodde de och bävade.