Johannes var förlägen; ty han visste ej, vad han skulle göra med sin älskade Mästares kropp. Han ryste vid tanken på, att de råe och känslolöse stridsmännen skulle handtera honom och begrava honom på en vanärad plats. Han visste, att de judiska myndigheterna icke ville visa honom någon ynnest, och han kunde ej heller förvänta mycket från Pilatus. Men i detta nödens ögonblick kommo Josef och Nikodemus fram. Båda desse män voro medlemmer av det judiske rådet och voro bekanta med Pilatus, och som de båda voro i besittning av både rikedom och inflytelse, beslöto de, att Jesu kropp skulle erhålla en hederlig begravning.