Med ömhet och vördnad nedtogo de själva Jesu kropp från korset, och heta medlidsamhetstårar rullade ned för deras kinder, när de betraktade den krossade och lämlästade kroppen, som de med omsorg rentvådde från blodfläckarna. Josef ägde en ny grav, uthuggen i en klippa, vilken han hade ämnat för sig själv. Den var belägen nära vid Golgata, och han beredde nu denna grav för Jesus. De omlindade omsorgsfullt Jesus kropp i ett linnekläde, beströdd med de örger, som Nikodemus medtagit, varefter de tre lärjungarna buro den dyrbara bördan till den nya graven, vari ännu aldrig någon blivit lagd. Där uträtades de sårade lämmarna, och de genomstungna händerna hopknäpptes på det livlösa bröstet. De galileiska kvinnorna samlade sig nu omkring kroppen för att se om allt, som kunde göras, hade gjorts för deras älskade Lärares livlösa kropp. Därefter sågo de, huru han rullade en stor sten framför ingången till graven och lämnade sedan Guds Son att vila i ro. Kvinnorna voro de sista att lämna korset och de sista att lämna Kristi grav. Aftonskymningen tilltog allt mer och mer, men ännu dröjde Maria Magdalena och de andra två kvinnorna, som ävenledes hette Maria, kvar vid Frälsarens heliga vilorum, amt fällde bittra tårar, emedan den, som de så mycket älskade, hade blivit så illa behandlad.