I sin kropp och sitt väsende var Kristus en avbild av Gud själv. Att den plan, som uttänktes för att frälsa människorna, utföres, är ett bevis på gudomlig vishet och makt, som det mänskliga hjärtat icke kan fatta. Herren bevisade sin outgrundliga kärlek för människosläktet därigenom, att han överlämnade sin Son åt döden för det. Kristus uppenbarade sig i all sin självuppoffrande kärlek och renhet. Människorna kunna nu erhålla det eviga livet förmedelst hans förtjänster. Då Gud uttalade den rättfärdiga domen över satan, att han skulle alldeles förtäras tillsammans med alla dem, som hade ställt sig under hans baner, återljöd hela himmelen av jubelrop: ”Lammet, som är slaktad, det är värdigt att taga makt och rikedom och visdom och starkhet och pris och ära och lov.” (Upp. 5: 12)