Prästerna, som tjänstgjorde inför altaret, intogos av mörka aningar, då de sågo på förlåten, som osynliga händer hade rivit i två stycken, från ovan och ända ned, och som man icke hade haft tid till att förnya eller helt göra i ordning. De heliga hemligheterna i det allraheligaste hade blivit blottade, och detta bragte dem att frukta för den kommande olycka. Många av de tjänstgörande prästerna voro djupt övertygade om Jesu sanna karaktär. De hade icke ransakat profetiorna förgäves, och sedan han hade uppstått från de döde, erkände de honom för att vara Guds Son.