En tjänare avsändes genat med en enskild skrivelse, som kallade den romerske vakten till översteprästens palats. Der blev de noga förhörda. De avgåvo en fullständig berättelse om, vad de hade bevittnat vid graven, nämligen att en vördnadsbjudande ängel hade nedkommit från himmelen med ett ansikte, som lyste såsom ljungelden, och med kläder, vita som snö; att jorden skakade och darrade, och att de blevo alldeles maktlösa; att ängeln hade fattat i den stora stenen, som stängde ingången till graven, och hade bortvältat den, som om den varit en småsak; att en skepnad, omgiven av stor härlighet, hade utträdt ur graven; att ett änglakor hade fyllt himmelen och jorden med jubel och fröjdefånger, samt att de hade återvunnit sin styrka, så ljuset försvann och sången upphörde, och att de då märkte, att graven var tom, och att Jesu kropp ingenstädes kunde återfinnas.