Gud svarar på denna bön, i det han förklarar, att ”Honom skola alla Guds änglar tillbedja.” (Ebr. 1: 6,) Alla de högste änglarna åtlyda den konungsliga befallningen, och orden: Värdig, värdig är Lammet, som blev slaktad, och som åter lever såsom en segervinnare! Återljuda om os om igen genom himmelen. Änglarnas otaliga skaror kasta sig ned inför Förlossaren. Kristi bön bliver uppfylld; församlingen rättfärdiggöres genom honom, som framställer sig i dess ställe och är dess huvud. Här stadfäster Fadern med sin Son för det förbund, att han vill låta försona sig med de människor, som ångra sina synder och är honom lydiga, och låta dem stå i nåd hos sig genom Kristi förtjänster. Kristus försäkrar, att han ”skal göra en man sällsyntare [eng: mera dyrbar] än finaste guld, och en människa sällsyntare än guld från Opher.” (Esa. 13: 12) All makgt i himmelen och på jorden är nu överantvardad livets Furste. Likväl glömmer han icke ett ögonblick sina arme lärjungar, som leva i en syndig värld, utan bereder sig att återvända till dem, för att meddela dem sin makt och härlighet. Genom att sålunda uppoffra sitt liv för människan, förenar Förlossaren jorden med himmelen, den förgängliga människan med den oförgänglige Guden.