Maria skyndade så sig så hastigt som möjligt till lärjungarna och omtalade för dem, att Jesus icke fans i graven, der de hade lagt honom. Medan han bortgick i detta ärende, undersökte de andra kvinnorna, som väntade på henne vid graven, några dess inte för att förvissa sig om, att deras Mästare verkligen var borta. Plötsligen sågo de en skön ung man, klädd i skinande kläder, som satt vid graven. Det var den ängel, som hade bortvältrat stenen, och som nu påtog sig en skepnad, vilken icke skulle förskräcka kvinnorna, som hade varit Jesu vänner och hjälpt honom i hans offentliga verksamhet. Men oaktadt ängeln hade beflöjat sin härlighet, blev likväl kvinnorna storligen förfärade och förskräckta över den Herrens härlighet, som omgav honom. De vände sig nu om för att fly från graven. Men det himmelska sändebudet tilltalade dem med dessa lugnande och tröstefulla ord: ”Rädes icke Ni; ty jag vet, att Ni söken Jesus, den korsfäste. Han är icke här, ty han är uppstånden, såsom han hade sagt. Kommen och sen rummet, där Herren har legat; och gån strax och sägen hans lärjungar, att han är uppstånden från de döde. Och se, han går före eder till Galileen; der skolen Ni få se honom. Se, jag har sagt eder det.” (Mat. 28: 5-7)