Hon kände, att om honom blott kunde komma i besittning av sin Frälsares dyrbare, korsfäste kropp, så skulle det vara en stor tröst i hennes sorg. Hon tänkte, att om man ansåg den rike mannens grav för att vara en allt för hedervärd plats för hennes Herre, så skulle hon själv skaffa honom en grav. Hon var mycket angelägen om att finna honom, så att hon kunde giva röst för hennes förvånade öron. Han sade till henne: ”Maria!” Ögonblickligen borttorkades hennes tårar, och en, som hon tog för att vara örtagårdsmästaren, uppenbarades för henne – det var Jesus! I sin glädje glömde hon ett ögonblick, att han hade blivit korsfäst; hon uträckte sina händer emot honom och sade: ”Rabbuni!” Då sade Jesus till henne: ”Rör icke vid mig; ty jag har ännu icke uppfarit till min Fader, men gå till mina bröder och säg dem: Jag far upp till min Fader och eder Fader och till min Gud och eder Gud.” (vers 17)